En dag som den här drar man sig gärna till minnes ovan kända ordväxling mellan Gandalf och Captain Kirk i Marvelfilmerna. En lätt tendens att tänka på sånt som inte finns helt enkelt. Även en klassiker om man vill engagera eller rentav provocera så många fandoms som möjligt med så få ord som möjligt. Men sådant barnsligt verbalt beteende skulle jag ju aldrig ägna mig åt, eller hur?
En lätt tankspriddhet och resfeber präglar känsloregistret idag, en känsla av avslut eller definitivitet (är det ett ord? Idag får det vara det), med tid till avresa räknad i timmar istället för dagar, veckor, månader och år som det varit förut. Vi övergav 1 maj som avresedag till förmån för 4 maj (även det ett datum med visst innehåll av magi), imorgon, lunch, sätter vi kurs mot Grinda. Äntligen. 7 distans första dagen – värdigt.
Den senaste veckan var också den intensiv med långa dagar och många små och halvstora saker att fixa med. Huvudsakligen logistik med prylar, off-boarding av elverktyg och utrustning som vi använt för de sista förberedelserna, men också tömning av båtförrådet, hämtning av de sista grejerna i lägenheten, och rejäla handlingar av diverse förnödenheter – mat, dricka, gasol, småprylar. Vaccination mot Denguefeber. Städdag i brf:en. Halkiparna med sina rostfria beslag monterade av smeden – brutalt fint. Hämtat passen med våra USA-visum instämplade. Stuvat ombord två cyklar (tetris deluxe i maskinrummet) och dragit båda axlarna halvt ur led i kamp med aktersnurran till jollen.
Två inköp på avresemorgonen är planerade, lite kul och kuriösa dylika, en vindunk och nya sommardäck till bilen. Sån har tiden varit den sista månaden att bilen blir stående på Svinninge marina imorgon iklädd sina dubbdäck fortfarande. Sommardäcken visade sig slutkörda när de skulle på och vi har inte riktigt hunnit eller ids att fixa med det mitt i allt båtande. Det blir en beställning av nya i sista sekunden och så får Tuva reda ut däckskiftet när de nya levereras till verkstaden.
Laserfokuset på att bli klar för avresa gjorde sig i viss mån påmint i veckan också. Efter åratal av planering och projektering och förberedelser så gjorde jag det fatala misstaget att ta någonting för givet, utan att faktiskt kolla upp det. Det visade sig i torsdags kväll, när jag verkligen tog tag i frågan, att det inte är möjligt att köpa och ladda hem digitala sjökort till Raymarine-plottrarna. Man måste beställa och inneha ett fysiskt SD-kort med sjökortsfilerna på i sin hand för att få in det i plottern. Ooops. Crap. Gulp!
Nu hade vi för all del hela norra Europa redan och skulle klara oss ner till Tyskland på befintliga kort. Och vi har nästan hela världen på OpenCPN (den laptop-baserade backup-navigeringen). Men ändå. Jag kände mig med rätta korkad, och min inre projektledare (han Mr Darling ni vet) satt på styrbords axel, skakade besviket på huvudet och spände ögonen i mig med den tysta, fördömande blick som bara en skarp inre kritiker kan dela ut. Här ska vi ut och segla rätt långt och rätt länge, och jag sätter mig tre dagar innan avfärd och tänker fixa sjökort för betydande delar av resan. Nåja. Jag blev stabilt förvånad över att det idag, 2026, inte var möjligt att köpa en digital produkt digitalt. Men man ska inte låta sig förvånas över dylika ting. Man ska kolla upp det bättre i förväg. Jag gör det nästa gång.
Det är lite störigt att beställa grejer utan att ha en fast adress eller veta var man kommer att vara om x antal dagar, så jag jagade runt i norra länet i bil under helgen och fick fatt i västra Europa på fysiskt SD-kort på Erlandssons Brygga i Solna. Så nu har vi täckning ner till Kanarieöarna i alla fall. Gott så. Men Karibien och USA fanns inte någonstans i hela Sverige på ett enda SD-kort, så det blir nån slags beställning och nån slags kurirverksamhet, troligt hinner de levereras till Åkersberga och får åka flyg med döttrarna till Edinburgh vid midsommar. Det löste sig så jag förlåter mig själv, och det är nog inte särdeles mycket jag missat eller underlåtit att kolla upp ändå tror jag.
Det var många kära möten i veckan också, vi hade en liten tillställning med bryggöl på tisdagkvällen, nån slags öppet hus eller öppen båt, vädret var kallt och urtrist så vi squeezade in ett 20-tal nära och kära ombord. Så många har vi aldrig varit på samma gång i båten, trångt och gemytligt! Både roligt att träffa alla, och vemodigt att säga hej då på ett tag. Vi klappade katten i eftermiddags för sista gången på rätt länge och kramade barnen. Alva tog ett foto på oss i hallen innan vi stack iväg från lägenheten och la upp det på Instagram med texten ”Så här såg de ut” #Föräldralös. Den svarta humorn tycks gå i arv.
May the Fourth be with you!
Skipper Henkster