Vad är ett blogginlägg från mig utan åtminstone en liten referens till populärkultur? Vi följer Rocky-protokollet. Läs boken, se filmen. Man kan inte annat än älska Flinta, eller Rocky, som han heter i filmen.
Fem intensiva, övervägande kalla och långa dagar på Göta Kanal är till ända och vi är tryggt utslussade i Vänern och förtöjda i Sjötorps gästhamn. Vi tänkte firat lite med grillning och gott rödvin ikväll, men efter lite andra stordåd – en promenad till närbutiken, en storslagen glass på ett närliggande café och lite fortsatt grovplanering av resan vidare till Göteborg och Edinburgh, kröp tröttheten på, och i denna flexibilitetens boning fattade vi det enhälliga och genomtänkta beslutet att käka enkel tortellini istället och sova tidigt. Det får bli flank och gott rödvin en annan kväll, när själen förmår att uppskatta kulinariska utsvävningar och göra vinet den äran.
Det var mycket nytt också i dagarna, det tar väl sin tribut det med. Slussning förstås- inte direkt svårt, men man höll sig på tå och det var lite nerv ändå varje gång. Trevliga och vänliga slussvakter hela vägen som var mycket hjälpsamma och pedagogiska med sluss-rookies, all heder åt dem. För att vara en konvoj genom kanalen var det förvånande lite kontakt med andra båtar, men vi var sist och slussade helt själva hela vägen. Tidigt på säsongen så var det tunt med turister vid slussarna, men det blev lite fler ju längre vi kom. Undrar hur många Facebookinlägg vi genererat bara genom att passera? Roligt och trevligt att småprata lite med nyfikna åskådare.
Rorsman fick jobba i perioder, bogpropellern också, de smala passagerna mellan brospann är spännande med ett förhållandevis litet roder i linje med en förhållandevis stor och lång köl. Det tog lite övning att få till det där så att det kändes stabilt. Nästan 20 ton båt svarar inte särskilt mycket på det lilla rodret, men en hel del på vindar och strömmar. Lite nerv där också. Jag satte en liten skråma i gelcoaten på väg ut ur första slussen i Mem, innan jag fattat att ligga kvar tills virvlarna lagt sig ordentligt. Surt och klantigt, men man lär så länge man får lever sa Roger. Min professionella bedömning av skråman är att den är polerbar. Och annars får jag väl leka lite med gelcoat vid tillfälle. Priset för att bli riktigt bra på att manövrera sin båt är att laga lite gelcoat tänker jag, det får väl vara så. Fan, jag blir väl rätt bra på att laga gelcoat också när jag tänker efter.
Trakterna runt Forsvik stack ut som extra trolska, nästan träskliknande ibland med murverk och slingrande kanal genom skog och sjö. Forsvik är en intressant liten ort förresten, Sveriges äldsta industrisamhälle med anor från åtminstone 1410-talet då Vadstena kloster blev ägare till Forsviks kvarn. Det fanns i mitten av 1400-talet en mjölkvarn och en sågkvarn – ett dåtida vattendrivet sågverk, som sedermera kom att betraktas som Sveriges första, och även mest produktiva sågverk. En vattendriven hammarsmedja uppfördes också. Hela trakten är historiskt högintressant, populariserad kanske av Jan Guillous böcker om Arn Magnusson (som jag gillar skarpt). Jag läste (från en säkrare källa än Guillou då…) att man helt nyligen funnit belägg för kristna vikingar i Varnhem så tidigt som 900-talet, generationer tidigare än man förut trott. Birger Jarl ligger förresten begravd i klosterkyrkan i Varnhem, ihop med några andra potentater, ett par svenska kungar från samma tid, och lite löst folk från Bjälboätten och Stenkilsätten.
Slussen i Forsvik är Göta kanals äldsta, och högsta enkelsluss, med sprängda väggar som ger den ett grottliknande uttryck, i skarp kontrast till de andra murade dito, med sina släta huggna stenar. Lite skräckinjagande var det att manövrera in sin nypolerade gelcoat-täckta pärla som rakt in i käftarna på ett urtida grottroll. Men fenderansvarig hade tagit fenderansvaret på allvar och det gick bra den gången också.
Nedförsbacken från Forsvik till Vänern idag var lugn, lugnare vatten i slussarna på nedvägen så det blev inget jobbande med linorna direkt, man kunde sitta lite rofyllt och förstrött släppa efter bara, och vattenvägarna blev bredare. Vi misstänker en närliggande skola för en fågelholkstävling, kanalen kantades av mycket kreativa och välbyggda holkar längs en bra bit av dagens seglats, det var bin och nyckelpigor och kyrkor och björnar och skator och papegojor om vartannat, kul!
Jo, vi sökte återigen närkontakt med andra gnagare på resan. Gnagare i Västergötland? Jepp, våra vänner bävrarna. När vi svajankrade i förrgår på väg mot Vättern. Det var skitväder, med flera passerande fronter med byvindar på uppåt 20 m/s och regnskurar. Vi skippade gästhamnen (oskyddad och vi låg ändå sist i konvojen så vi skulle inte fått en bra plats) och spanade fram en bra skyddad vik att svaja i istället. Det hade bävrarna också gjort och vi ankrade 20 meter ut från en gigantisk bäverhydda. Imponerande bygge. Tyvärr såg vi inga av de inneboende, oklart om de fortfarande hyser agg mot undertecknad, efter mina tidigare brott mot bävrigheten, och var förvarnade, eller om de helt enkelt höll sig inomhus på grund av vädret de också.
Vi tog oss genom Skilsmässodiket, utan Skilsmässa. Det var intensivare än vi trodde, kul att ha gjort, varierande och vackra landskap, vi fick övat och lära oss en massa saker. Men det gick lite fort, om vi gör det igen nån gång så sänker vi tempot, många spännande och vackra platser längs vägen som vi bara passerat och inte hunnit besöka. Men det får bli i framtiden. Imorgon korsar vi Vänern, och går troligen hela vägen till Vänersborg, 60 distans, för att snabba oss lite till Göteborg.
Fair Winds!
Skipper Henkster