Överfart Kattegatt. Mot Läsö. Allt var lovande och vi hade skitfin segling inledningsvis och toppnoterade 7,2 knop med halv segelgarderob i luften. Utåt fartygsmotorvägen blev det lite kärvare med skaplig sjö och aningen byigt vid en molnfront. Den såg inte särdeles hotfull ut, men vi bestämde att reva ner storen helt i alla fall. Klokt val med facit i hand. Medan vi som bäst höll på med det och stod och stampade i vindöga så brast skotfästet och bommen tappade styrsel, blev lealös och började svänga. Jag hängde på den och höll i hela paketet medan Ann-Sofie fick ner seglet och vi började dirka ner bommen på däck, lazy-jacksen sträckte och tog emot förstås, fru upp på taket och lossa dem, tappa ena linan så den for iväg uppåt masten till. Nåja den fick hänga och vaja tills vi kom i hamn. En aning sjösjuka också i stampandet och motvinden. Lite mer action än vi tänkt oss, och rätt jobbig dag, men vi kom tryggt i hamn på Läsö framåt kvällskvisten, Österbyhavn. Danskarna vet hur man bygger skyddade hamnar, my god vilka våg- och vindbrytare, seriösa grejer, rena fortifikationerna.

Torsdagen låg vi kvar på Läsö, lite osugna på att åka båt efter onsdagens bravader, och mer sugna på lite välbehövligt båtfix, få tag i den bortsprungna linan och laga storskotet i alla fall. Och diverse äventyr på landbacken. Det blev både och, en superfin dag, inledd med att hustrun klättrade i masten och styrde upp flagglinor, isolerade spridarnockarna och fick fatt i den förlupna lazy-jacken. Undertecknad hade lite mekanisk verkstad och meckade ihop lite schacklar och rostfritt småpynt till ett nytt skotfäste, det blev nästan godkänt, eller, det blev godkänt för att dirka upp bommen igen men tveksamt att segla med, så vi får avvakta lite med att hissa storseglet igen tills helt rätt reservdel är på plats.

Turen iland blev en efterlängtad cykeltur, och vi fick åtnjuta både tysk och dansk gästvänlighet och hjälpsamhet. Möjligen nedgjorde vi våra mest efterlängtade och välförtjänta äggmackor hittills i livet. När vi väl tetrisat fram cyklarna ur maskinrummet noterade vi med en smula förtret att ingen cykelpump finns ombord, och att dylik behövdes för dagens tänkta begivenhet, men påpassligt hade vi trevliga tyska båtgrannar. Också de med cyklar ombord, och vi kunde snabbt låna ihop lite komprimerad luft av dem.

Mycket var stängt på ön såhär off season, men Ann-Sofie hade spanat fram ett B&B-ställe som hade café och serverade lättare luncher. En härlig cykeltur på halvannan mil, genom skog och fält, senare kom vi fram till pärlan. En rätt stor gård med djur att klappa (till hustruns glädje), hantverksbutik och. Café. Men det blev tvärnit direkt. Nets låg nere och hela Danmark och stora delar av Sverige hade problem med betalsystemen. Vi hade inga danska kontanter ännu. Crap. Ett försök med en dansk betalapp gick i diket. Crap. Frun kastade sig åter upp på jånnen och hojade snabbt som ögat ytterligare en mil för ett försök att ta ut pengar i närmsta bankomat. Den låg nere. Jahapp. Väl tillbaka erbjöd sig värdinnan för caféet att låna oss pengar ur kassan mot att vi gjorde en banköverföring till henne, lite excercis med internationella kontouppgifter och ett telefonsamtal med banken senare var det nästan löst. Tills banken sa att det blev tekniskt fel när de försökte göra överföringen. Alltså hallå. Äggmackorna och ölen var redan serverade och hägrade på bordet framför oss. Så nära men ändå en bra bit bort. Vi fick också erbjudandet att komma tillbaka och betala dagen efter, både lockande och inte, eftersom vi inte hade resplanen för morgondagen helt klar. Och precis då kickade betalsystemet igång igen så att VISA-kortet bara seglade igenom och vi med gott samvete fick glufsa i oss öl och äggmacka, magiskt! Och Solveigs hjälpsamhet med betalningen kommer vi sent att glömma.

Allt det hårda arbetet med att tillskansa oss lunch belönades med en stund i solen på gräset bland gårdens getter och kaniner. Min fru har en historik med getter och segling, men den satte nog inga bestående spår hos någon av individerna av allt att döma. En killing klantade sig och trillade ner och trasslade in sig i nättaket till kaninhägnet, bääääbisar alltså, men hustrun fiskade upp det lilla klantiga lurvet och försatte honom på fri klöv. Väl ombord igen fixade vi lite till med småsaker och var galet nöjda med dagen. På upploppet tillbaka till hamnen cyklade vi genom en flera hundra meter lång allé av rhododendron, utsökt trevlig avslutning på turen. Och det gav mycket energi med en dag utan transport, det behövde vi båda efter gårdagens mer krävande dito. Tyvärr är det lite brådis fram till Edinburgh och vi behöver snitta rätt modiga 30 nautiska per dag fram dit, men vädret får styra planen så att det inte blir några dumheter.

Mycket varmare nu, det känns som om vårvärmen gör intåg, kanske har jag fått eldat färdigt i kaminen för den här säsongen? Det var en lugn och solig dag på sjön när vi lämnade Läsö och stävade neråt Dokkedal utanför Aalborg för att göra en redig svajankring ute på redden, dagen var fin så vi förlängde med ett par timmar, och hann med varsitt lättare träningspass på däck. Vi ankrade säkert 500 meter ut från stranden, stabilt 3 meter djupt, enormt långgrunt längs kusten här, vi vågade inte gå längre in bland sandrevlar och lite tidvattenvariation. Kul att testa den typen av ankring, på mer öppet vatten, och få snubbern att jobba ordentligt i vinden, det har den aldrig riktigt fått göra eftersom vi allt som oftast söker mer lä, men det var ett utmärkt läge att pröva utrustningen och ankra i hårdare vind än brukligt, jämnt djup och bara ren sandbotten kilometervis omkring oss, inte en båt i sikte, knappt land heller. Skulle det bli katastrofdraggning så vore vi åter på svenska västkusten.

Upp tidigt idag på morgonen och full speed mot Grenå för att hinna 40 distans, och ett besök på Kattegattcenter innan de stängde klockan 16. Vi hann och hade marginal. De hade pingviner där i en fryskall arktisk miljö, riktigt coolt, och diverse både tropiskt och lokalt havsliv. Efter besöket hann vi sjösätta jollen, hustrun bytte tändstift, fick igång den sura utombordaren, la ett 8 mm slagdon på botten i Grenå Marina och magnetfiskade upp den igen – heroisk insats! Dagen avslutades med vår första middag ute på däck, scampi med olympiskt mycket vitlök och smör samt nybakat bröd. En lokal grabb satt på kajen och knäppte på sin gitarr (oklart Ibanez, Fender, eller annat märke) medan vi nedgjorde räkor. Svårt att få det bättre.

Fair Winds!

Skipper Henkster