Direkt när jag fick syn på orten på sjökortet tändes en sinnlig glöd och barnsligheten började gå upp i varv som turbodieseln i min gamla sura Passat. Halvbra liknelse, men Passaten är pigg för sin ålder faktiskt. Jag måste bara dit till varje pris, det går inte att låta bli, passera denna källa till komiska konstruktioner är otänkbart. Således besökte vi i veckan den lilla danska kronjuvelen med det barnsligt skojiga namnet. Ballen.
Inte riktigt lika roligt som Johan Glans monolog om orten Röven, men rätt kul ändå, och vi kände båda att här finns en källa av humor att ösa ur. Vi hade roligt med ordvitsar den kvällen, mest jag högst troligt, Ann-Sofie ömsom skrattade och hakade på, ömsom led en aning. Jag blir som vanligt helt olidlig för hela min omgivning på nästan obegränsad tid av den typen av aktiviteter, associationerna och vitterlekandet upphör liksom aldrig på nåt sätt. Håll till godo med några av mina pappaskämt.
På ortsnamnsskyltarna i hamnen stod det ”Välkommen. Vi vet.” Det blåste upp lite mot slutet när vi närmade oss, inseglingen var koncentrerad men vi höll kursen, man vill inte tappa greppet om Ballen. Eller komma in snett. Eller braka rakt in med buller och bång med alltför hög fart. Men det gick bra och vi körde rakt in i Ballen. Bara det är stort nog för oss i Ballen, tänkte vi när vi närmade oss, men Ballen är större än vi trodde visade det sig.
Man fick inte kasta ankar nära Ballen, det fick man göra en bit ifrån. Närmast Ballen var det akterförtöjning vid påle som gällde och det var vi inte så sugna på. Färjetrafiken utanför gjorde att det skvalpade rätt mycket i Ballen under natten.
Det var mycket ”restricted area” på sjökortet men vi ville verkligen utforska Ballen. Det var fint i trakterna runt Ballen, allmänt välansat, utom på sydsidan, där var det snårskog och rätt skitigt. På nordsidan var det ett ökänt raggarstråk.
Min fru klippte mig i Ballen på kvällen. Men jag är glad ändå, nu har jag snygg frilla igen. Solnedgången var magisk, hela Ballen glödde i orange och lätt rosa hela kvällen.
Slutligen får man konstatera att danskarna är hårda ändå. De har diesel i Ballen. Och septiktömning vid behov.
För att slänga in lite allvar i dagens inlägg. Vi har landat i ett nytt större beslut i flexibilitetens boning, att skippa rundningen av England och Skottland på vägen söderut och gå Engelska kanalen istället. Stort beslut med tanke på vår dejt med familjen och hyrda kanalbåt i Edinburgh efter midsommar. Men det började bli lite stressigt, vi jagade dagar och distansminuter redan och det var inte alls syftet med resan som helhet. Kort och gott, vi seglar till Amsterdam och flyger tur och retur Edinburgh därifrån. Det kapar 1100-1200 distans totalt och kortar ner de genomsnittliga dagsetapperna till en nivå där det är mer hanterbart att stanna till extra eller bara lämna marginal för dåligt väder på ett bättre sätt.
Tråkigt på ett sätt, hade vart sjukt kul att segla runt England, det såg vi fram emot, men skönt på ett annat sätt – vi ska känna att vi hinner med att uppleva saker och besöka platserna, inte bara passera. Det känns bra i magen ändå. Lite extra joxande och kostnader med flygbiljetter, hamnplats, nån hotellnatt och lite taxi kanske, men vad tusan, jag är gift med världens bästa reseledare och researcher, som tar action på sånt ungefär samtidigt som tanken väcks.
Två dagar i rad av brutalt fin segling, välkommet efter umbärandena på Kattegatt, långa raka ben, perfekt vind, 6-7 m/s rakt från sidan, solsken och gott humör har gett oss 6 knop i snitt ungefär på bara de tre förseglen, riktigt nice! Toppseglet fick vila, och storseglet som fortfarande har sin lätt tveksamt hopfiffade schackel kvar i skotskenan. Det blev två nätter i Kerteminde, ett rätt intressant hamninlopp med kraftig motström och ännu kraftigare motvind. En heldag spenderade vi i Odense där vi jagade marsipan utan framgång och besökte H.C Andersen-museet. Det var en riktig pärla, jättefint uppstyrt och en spännande historia om en riktigt cool kulturpersonlighet.
Mr Andersen var helt klart mer än en sagoberättare, gjorde en galen klassresa under sitt liv och träffade och kände en mängd andra samtida kändisar under sin livstid, Charles Dickens, Jenny Lind, Franz Liszt för att nämna några. Han var också på resande fot under stora delar av livet och besökte många av världens länder och hörn. En kul twist som museet fångade fint var att många av hans sagor inspirerades av hans eget liv, romanser och relationer. Den fula ankungen är något av en självbiografi skulle det visa sig. Väl värt ett besök.
Dagarna efter stävade vi söderut och, stärkta av vår nyvunna tid av Englandbeslutet, stannade vi tre dagar i Aerököping på Aerö. Också en pärla! Byn var som ett museum i sig med sina kullerstensgator och små pittoreska hus. Några långa cykelturer blev det och en dag med lite båtfix, service på vinschar, byte av gasolregulatorn till grillen så den ÄNTLIGEN får kopplas in på sin nya stora gasolflaska, fix med DC/DC-laddaren som gått offline och lite annat smått. Rena sommardagarna, med första middagen ute på akterdäck. Vi hann med inköp av lokal rolig dansk gin, hittade marsipan och en stabil bit ost – Gammelknas. Passar ju mig som hand i handske.
I morse lämnade vi Aerö bakom oss och ankrade på svaj i en vik på Lyö, en kall, mulen och vindstilla dag, platt vatten. Det var en kort tur för motor och eftermiddagen ägnades åt lite skrivande och ett nytt litet bekymmer. VA-anknytning faktiskt, möjlig grundvatteninträngning trots allt, skit också, jag ville ju inte ha det har jag sagt. Länspumpandet har varit aningen över det acceptabla och smakprovet – saltsmaken, gav vid handen att det är underifrån kommande vatten. Vid inspektion av skrovgenomföringar, bottenventiler och kölsvin från för till akter hittade vi lite mystiskt vatten i det främsta kölsvinet vid bogpropellertunneln. Mycket märkligt. Pumpade och torkade bort det idag för att försöka lokalisera inläckaget, möjligen är det tunneln som läcker lite nånstans, på ett sätt hoppas jag på det, vi måste visserligen troligen torrsätta båten för att fixa det, eftersom den ligger under vattenlinjen. Å andra sidan vete katten hur havsvatten skulle kunna ta sig till det avskilda utrymmet på annat sätt, ett större mysterium helt enkelt.
Nu blir det lite mer skruvande på småsaker innan middagsfunderingarna får sitt, därefter en lugn kväll med film. Film nummer två i ordningen sedan vi stack hemifrån för snart en månad sedan. Film nummer ett var häromkvällen när vi såg min favorit-seglings-dokumentär, Waterworld. Kevin Costner gestaltar en långseglare av viss rang ändå måste man säga, och twisten med att seglarna är de goda och motorbåtarna de onda är rätt kul. Och, att han bärgar ett par skidpjäxor från havets botten och finner dem vara lämpliga skodon ombord på båten. Dokumentärfilm som sagt…
Fair Winds!
Skipper Henkster